wishyouwereheroin

Jag kände mig väldigt pigg och glad igår, speciellt efter joggingturen då EN VISS PERSON VARS NAMN JAG INTE NÄMNER (läs; Petra) tappade sin iPod så vi fick vända. Lyckligtvis hittade vi den efter inte en så lång tid, men tänk om hon hade tappat den typ i början (vi hade sprungit ca hälften).

Jaja. Efter skolan var vi på sådant träningshumör att vi bestämde oss för att gå ett varv i elljusspåret. Jag hade tänkt mig ett eller två varv och sen kanske vi går runt lite, så jag tog min jeansjacka och converse. Ack, så fel jag hade! Du ser...

Efter ett varv var vi så uppvärmda att vi gick från dagiset in i skogen och kom ut ungefär vid halva vägen från Nyodlarvägens busshållplats till badet. Vi knatade då upp på trottoaren och fortsatte in i skogen påväg till stallet, men vi kom inte dit för vi klev ner i ett kärr och hamnade tillslut i det "nybyggda" området. Där tittade vi på hus och efter en stund knallade vi ut på landsvägen där vi brukade gå skoljoggen. Vi knallade och knallade tills vi kom fram till grusvägen mot björken. Vi följde björkenvägen runt (den är lång, förstår ni) och spekulerade små hus där vi antingen skulle kunna tänka oss att bo om det inte varit så långt från Bälinge eller där vi hellre skulle dö än att bo. Efter en lång stund kom vi fram till det gamla fula ridhuset och silon, och gick rakt fram på den vägen och svängde till vänster påväg mot Eke. När vi passerat Eke-skylten och infarten till Pinbo (BäRF) svängde vi vänster men vände snabbt tillbaka då vi upptäckte att det bara var ett fult mosigt traktorspår som ledde oss ut i en åker. Så vi fortsatte istället rakt fram, förbi ett litet kraftverk, förbi ett villaområde, förbi åkrar och tillochmed Skuttunge-skylten och hade inga planer på att stanna för än tre killar på mopeder och vinkade (läs; gav oss varsin hjärtattack) så vi kastade oss in på en grusväg och hajkade på Petras rosa munkjacka tills molnen kom förbi och vi frös. Så vi började gå hemåt, och insåg först då (när vi kommit fram tilll skyltarna där det stod Skuttunge K:A 1 & Björklinge 5) hur ont vi hade i fötterna! Och så hade vi ju hela, hela långa vägen kvar. Men det var bara att börja traska!

Efter ett tag hörde vi ett puttrande ljud och helt plötsligt kom det förbi en mopedkille! Vi fick ryck och slängde oss ner i en liten bäck, och hux flux hade mina rosa skor ändrat färg till roströd. Men det var inte enda stället vi gömde oss på! fler ställen är...

• i ett dike
• bakom en sten
• bakom ett skjul på någon annans tomt
• i en skog bakom en gran

Men promenixen fortsatte med hjärtat i halsgropen och det började blåsa upp till storm och regna. Vi stannade vid några höbalar och pustade ut lite men snart fortsatte vår vandring genom Södra Krycklinge.

Det började att regna och blåsa ännu mer, så jag knöt min luva hårt runt huvudet och Petra skrattade ihjäl sig. Varför förstod jag inte förns hon gjorde samma sak...

Men men. Samtidigt som vi släpade oss framåt försökte vi göra upp en plan på vad vi skulle göra om en tornado kom och om en elledning blåste ner eller ännu värre - om någon vi kände skulle se hur otroligt fåniga vi såg ut!
Efter många suckar kom vi fram till Bälinge igen, och då hade solen vågat sig fram igen och två regnbågar likaså. Vi gav varandra en stor fet high-five och sen skildes vi åt vid Nyodlarvägens busshållplats.

THE END